fridaabostrom

Att man kan bli så rädd, eller nojjig över en sån liten smäll.....

Hade iaf igår varit och simmat mitt simpass på eddahallen, hade simmat det bästa passet på

hela hösten så var super nöjd och hade ett leende på läpparna. Körde ut från parkeringen

och ner mot posten där. Stannade i korsningen för att se mig för sen säger det para pang och

bilen flyger typ minst en meter fram. Hann som inte reagera utan började som bara titta mig runt

och det ända jag ser är snö. Jag var insöad typ. Klev ur bilen och först då ser jag en traktor.

Kan ha varit då eller redan innan jag börjat gråta. Går bak men måste typ gräva fram bakdelen

från all snö för att se skadan. När jag ser den så är det ända jag säger Nej nej nej.. Jag måste

ringa min sambo. (Har fortfarande inte sagt ett ord till traktorchaffören som står brevid) Ringer

David och får faktist tag på honom och det första jag får fram från alla tårar är "Jag har blivit

påkörd av en traktor".. Hann snabbt ändra det till "Nejnej, bilen har blivit påkörd av en traktor".

Han frågar hur det är med mig och det ända jag får fram är att hans bil är förstörd. Han försöker

verkligen förklara att han skiter i bilen han vill veta hur det är med mig. Det ända jag får fram

är förlåt förlåt förlåt. Traktorchaffören som står brevid (som jag fortfarande inte sagt ett ord till)

har t.o.m vänt ryggen åt honom för att slippa se honom. Säger om och om igen, säg att det var

mitt fel, det var ju mitt fel, säg det. Ja, avslutar iaf samtalet med David och börjar prata med

traktor chaffören vi byter alla uppgifter osv. Han skulle fara och tömma skopan och fara och hämta

såna där skadeanmälan papper på kontoret sen höra av sig. Det ända jag tänkte var att han har

ju redan tömt skopan över mig och bilen? När jag sätter mig i bilen igen skakar

jag nog mer än vad jag någosin gjort och blir inte bättre av att David ringer upp igen

och frågar hur det är. Åker hem och sätter mig i soffan börjar då känna att bältet har fan tagit i

både över axeln och över magen. Satt där i 1 ½h och självklart vägrar bebisen göra en endaste

rörelse hur mkt jag än försökte väcka den. Så ringde upp på förlossningen bara för att rådfråga

och dom sa att det var nog ingen fara men dom hörde nog hur chokad jag var för hade fortfarande

inte slutat gråta. Så dom bad mig komma upp och göra en ctg-kurva. Precis innan jag skulle

fara ringer då traktorchaffören upp och ska berätta att han hämtat skadeanmälan och fyllt

i sin del. Mitt svar var jag är ju höggravid och jag måste fara in och titta hur bebisen mår

för den rör inte på sig, min sambo ringer dig vid 4 tiden, hejdå *klick* Stackars gubbe

tänker jag nu i efterhand. Jag var inte snäll som bara sa sådär. Fast lite får han skylla sig

själv känner jag oxå. Bebisen mådde bara fint, eller hade lite hög puls men det är ju som

vanligt att den ligger lite över det normala. Jag själv hade väldigt hög och starkpuls så dom

fick koppla upp mig oxå för att ha se skillnad på våra pulser. David hämtade upp mig där när

han slutat jobba och sådär efter 2 timmar hemma kunde jag sluta gråta. Urs det är så hämskt

att använda/köra någon annans bil och nått sånt där ska inträffa. Nu var det inte på något sätt

mitt fel och jag hade inte kunnat undvika det alls men man får så oerhört dåligt samvete och

mår piss dåligt när andras grejer går sönder. Spesiellt nu när jag vet hur mkt David älskar

sin bil. Som jag typ tvingat honom att sälja. Tänkte inte en sekund på om jag själv mådde

bra bara på hur bilen såg ut och förstod inte alls där i chocken varför David frågade om

mig, bilen var ju jätte skadad. Så här i efterhand ångrar man ju självklart sin reaktion.

Tror jag hade mått bättre själv psykist om jag hade fått ta ut ilska och varit arg på traktor

chaffören istället för alla tårar som i stortsätt sprutade. Fast vet inte om man hade kunnat

bli arg på denna chafför ungefär värdens taffataste man, ett riktigt hej kom och hjälp mig.

T.o.m David sa det efter vi varit där igår kväll och skrivit klart alla papper att han hade nog

kokat när han klev ur bilen men skulle lugnat sig när han sätt människan.

Jaja, nu är bilen inne på versktan och kommer förmodligen stå där minst ett par veckor

trodde dom. På det man kunde se. Så nu får ingen bebis komma när vi inte har någon

bil. Fast den har ju hela 6 veckor kvar i ugnen så det ska vi då absolut inte tro att den

kommer. Fast som vi sa igår, att det är bara för att vi precis ska sälja den, har en intresserad

köpare som ska komma och titta + att jag är gravid nått sånt här ska ända. Då är det vell

samma sak nu, bara för att vi inte har någon bil så kommer ungen vilja titta ut i förtid.

Har börjat inse det att med min "tur" kan allting hända.

Jag är inte världens munterjök idag kan jag berätta. Fast ikväll ska vi fara och hämta vaggan

och det ser jag verkligen framemot. Har fått låna mammas och peters bil, dom är så snälla:D